Det livet jag lever, så pass frisk som jag är... jag är välsignad. Och just nu mår jag bättre än någonsin samtidigt som att jag vill riva upp mig själv och slänga bitarna på olika ställen så att jag inte kan känna alls. Hah! Knäppt va?! Egentligen är det inte så allvarligt, men överdriva bör man, annars dör man... eller? Jag har precis kommit hem från ett bra läger, kände nästan ingen där, vilket var riktigt roligt! Alltså RIKTIGT roligt! Det var även bra undervisning och sånt kul som fick mig att tänkta väldigt mycket. Åhåh, taggad på livet även deppig. Ville inte åka hem. Men nu är jag hemma och får göra det bästa av det. Hurrrra!