RABBEL BABBEL
Då var vi här nu igen, när tankarna på livet
letat sig fram till ytan och irrat runt lite. Det
som jag förut tyckte var så viktigt även fast
halva världen var emot mig ifrågasätter jag nu,
Människor brukar förändras mycket under
sin gymnasietid men jag känner att det är nu
någon tar upp verktygen och börjar ändra
lite här och där. Det värsta är väl att jag
inte vet om jag riktigt tycker om att ändras
sådär.
Det har smygit sig fram gjort lite ändringar
här och där som ingen riktigt märker av. Hur
skulle jag kunna veta det? Men så helt plötsligt
märker man det och förundras lite över den man
har blivit.
Jag är helt övertygad om att Gud finns,
det finna nog ingen som kan få mig att inte
tro på det. Men ändå så lägger jag knappt
ner någon tid på honom längre och det är
det i sig som gör så att människan, mediora,
vänner, ovänner ochallt annat får ta mer plats
och börja skapa mig till den jag är.
Jag är en lyckligare person när jag är
nära med Gud och jag vet att vägen dit är
genom Jesus. Genom att läsa mycket bibel
och framför allt ha kontagt med Gud genom
bön. Lyfter jag ett finger för att göra detta?
Nej det gör jag inte. Och det har en del olika
anledningar:
Lathet
Jag orkar helt enkelt inte med det längre.
Jag är helt enkelt lat och för bekväm med
att leva så som jag gör nu. Jag är ju lycklig
nu också, bara inte lika mycket.
Är jag tillräcklig
Tycker Gud verkligen att det är kul att
ha och göra med en tjej som inte kan
bestämma sig, pendlar hit och dit, inte
ger sig in helhjärtat i en relation?
Många säger att det ska vaa som i ett
äktenskap, relationen mellan människan
och Gud. Men om jag velat inleda ett
äktenskap så måste jag ju först vara kär,
vilket jag har varit. Men jag måste lära
mig älska mer. Och detta är som att
försöka rädda ett dåligt äktenskap.
Jag skulle behöva hjälp för det. Var
finns det? I kyrkan! Just nu har jag kyrkor
men på något vis saknar jag det fasta
i kyrkan i Helsingborg.
Passar inte in
Mitt liv som jag lever och mestadels
älskar passar inte lika bra ihop med
böner. Jag älskar att gå ut och dansa.
Dricka ser jag inte längre som ett problem
men jag gillar absolut inte att vara full.
Detta går inte emot bibeln men samtidigt
så tycker jag att det hänger inte ihop
heller. Jag önskar att jag kunde se det
på ett annat sätt så att det hade gått ihop.
Att man skulle kunna göra lite som man själv
vill men att det ändå går ihop med den
Allsmäktiga Guden som finns här
bland oss.
Vad räknas?
Jag är trött på hur vissa regler är så
viktiga medan andra slopas helt.
Om Gud skapar alla människor skapar
han väl vissa homosexuella också
och han älskar dem. Varför skulle
han då vilja döda dem? Det går inte ihop
och det är jobbigt. Så man skiter i den
reglen medan man istället värdesätter
saker som att inte ha sex innan man
gift sig mm. Det är svårt att välja bland alla regler.
Jag vill bara kunna älska livet jag
lever, vara helt säker på vad som jag
uppfattar som rätt och fel utan att döma
andra människor utifrån min synpunkt.
Ha en god relation med Jesus och känna
att det jag gör kan jag få göra. (men just
nu skulle det ju inte "ära gud" och allt man
gör ska äa gud, fatta hur svårt det är att
leva efter det. creds till de få som gör det!
jag tror absolut det hade blivit en bättre
värld om alla tänkte så men aja, vi är olika
och därför är det inte längre lätt och kul
att alltid göra det som ärar. dock vill jag ju
aldrig att gud ska bli ledsen eller sur heller,
men det är väl svart eller vitt ser jag det som,
vilket det egentligen inte är, för det finns grå
nyanser men usch, jag orkar inte.. hejdå!)
Min hjärna blir kaputt av sånt här tänkande
och snurrar på helvärv så jag var tvungen att
skriva ut lite. Tradigt dock att jag alltid skriver
när jag är deppig över det hela. Får bättra mig.
GOD BLESS YOU