Älskar torsdagar för fredagen är typ som helg hela den så jag njuter redan på torsdagen. Idag är jag speciellt stolt över hur jag tacklade ett helt spontant utbrott av minstingen. Tänker förklara det här under så om du inte pallar så kän inte att du måste läsa detta!

 

 Lillkillen möter mig i dörren till klassrummet och pekar på lite färg i ansiktet (sån som alla hade idag, en stjärna och något streck mm..) medan han säger "swimming today?" och jag svarar "yes, as...." då skriker han rakt ut och börjar gråta. Jag frågar honom vad det är och han svarar (skriksvarar) "No puedo swimming today por que nececito this mañana in school". Jag svarar lugnt att "No , no pasa nada, puedes nadar hoy" .. varav han får utbrott och skriker lite mer, till slut säger jag. " espera... we ask the teacher, ok? She knows if you'll need it tomorrow but I don't think so.. we'll ask her!" Varav han blir lite osäker och säger/skriker "no quiero" medan vi går tillsammans och frågar. Självklart säger hon att det är lugnt och att han inte behöver det på morgondagen och han är fortfarande sur.

Jag tänker att jag kanske skulle vilja avleda hans tankar från detta, han har en ny "medalj" som jag tänkte kommentera innan också men fick inte direkt luft så jag säger att den är fin. Haha... sen får jag en uppläxning om "NO TE GUSTA MALIN" ..."You no like" ... varav jag bara.. "Yes I do, i promise.. it looks great" som svar på det muttrar han, vill inte ta på sig jackan och absolut inte ryggsäcken. Fight igen, jag säger att jag kan bära den ett tag om han säger "snälla" för han sägerr bara "take" annars. Sen går han ifrån mig och bla bla bla.. slutar med att han säger please(!!!) och jag säger att om han springer snabbast till ett ställe så bär jag väskan hela vägen för att få upp glädjen istället. Sen var han helt ok resten av dagen!

Jag är så himla glad för att det gick, innan kunde han gå och muttra på mig riktigt länge men jag har en del trick nu. Dock är det viktigt att inte ge med sig på de viktiga sakerna så när han säger att jag ska ta hem väskan från poolen ifall han vinner till ett annat ställe så säger jag nej, att det var en engånghändelse och att han inte kan bestämma det. Vilket han förstår på direkten och blir ikke sur. YAY! Jag är bäst! Jag hade tålamod kan jag säga,  vi pratade om "snälla saken" i säkert 10 minuter, jag var cool lugn! Det var en så skön känsla. Jag blir så lätt irriterad annars men det gick! Yay! Sen när vi kom hem var han så sjukt gullig och det är så roligt när han vill leka och tycker om mig. Men han gillar mig inte så mycket över huvud taget egentligen. Det är fint att se hur han kollar på mamman dock, han kan ta hennes hand ibland och bara kolla på henne samtidigt som han sen lägger huvudet på handen och kramar den lite, han är så söt!! Antagligen därför hon har mer tålamod med honom också! Men i Spanien ser jag ofta och det är många som säger det att barnen är inte så väluppfostrade och det är något man märker vid många olika tillfällen. 

 

Alltså ni ska veta hur trött jag är u när jag skriver detta, kan bli helt kluddigt men from now on Malin... älska mer, tålamod, kärlek, rättvisa mm! Nu kör vi! 5 månader till med dessa barnen!