problem med att komma närmre Gud.

Att ta tag i mitt liv och verkligen satsa!

Jag hade en tremånaders period som

var så bra med Gud! Jag ansträngde 

mig och det var värt det.

Nu har jag sjunkit lägre, till att inte

ena vara säker på om jag vill komma

närmre Gud. När jag skriver det gör 

det ont i mig. För jag är helt delad.

På mitten. Hälften vill ha allt med Gud

och andra hälften är lockad av köttet.

Jag vill vara så säker på Gud så att

jag kan gå ut och festa och ha roligt

samt träffa en Spansk pojk utan att 

ens tänka på om han är "the one". 

Jag är delad. På mitten. Jag vill 

läka på rätt sätt. Men jag har inte 

insikt nog till det just nu eftersom 

att jag är den delade! Så hela på,

hela rätt.

GOD BLESS YOU

inte lite utan rätt mycket faktiskt.

Jag satta mig själv på plats kan

man nog säga och nu tänkte jag 

skriva det även här för att komma 

ihåg.

Inser att jag har börjar dra mig 

ifrån Gud men samtidigt bett han

om hjälp med barnen. När jag har 

bett han om hjälp så har det alltid

blivit bättre. Så då tänkte jag snabbt

i punktform...

När jag konstaterade detta så

började jag mässa för mig själv 

som om det vore en predikan och

sa de orden som alla säger. Tänkte

samtidigt tanken att jag skulle 

älskat att vara en pastor.... För att

(har aldrig tänkt detta "för att"-et

innan men det blev plötsligt så klart)

jag gillar teater. Jag till och med älskar

teater. För teater är inte på riktigt och

man kliver in i en roll, mm. 

Så tror jag inte på Gud, när det väl

kommer till kritan? Jo, det gör jag. 

Och kommer troligen alltid göra. Men

Problemet ligger i att jag inte lever 

tillsammans med honom. Jag har 

börjat känna mig skamsen när jag ber

om saker för det känns exakt som i ett

fall när någon gillar en och man själv

inte gillar personen men man utnyttjar

denna för vissa tjänster. Så ska det

inte kännas. 

Jag gav ett löfte om att följa Jesus, 

det är ett commitment som inte ska 

brytas. Det kan liknas vid ett gift par

som har lovat att vara tillsammans.

Men just nu känns det som att jag

cheating on God. Eller iaf är riktigt

odräglig mot honom. Sviker honom.

Så jag ställde mig en fråga, vill

Jag göra ett commitment nu! Och 

säga igen att jag vill följa Jesus.

Jag sa direkt nej! Men för att jag vet 

att jag kommer svika honom om och 

om och om igen. Plus några gånger

till. Det är inte ens något som jag 

vill ändra på just nu. Samtidigt vet

jag att jag vill komma närmre Gud!

Min fråga till Gud just nu är, 

Kan du förlåta mig för det jag gör fel

gång på gång på gång? Och som jag

kommer fortsätta göra fel. Spelar

felen så stor roll eller vill du ha mig 

trots min trasighet och ovilja till att 

ändra på mig? 

Jag vill inte förbli som jag är, men

det jag vill ändra är sånt som... Jag vill

kunna älska mer, älska alla. Vara glad 

mm. Detta är saker som du lagt ner i 

mig! Och jag vill gärna bli det. Då tror 

jag att jag kommer få lättare att komma

dig nära också! För jag vill det, samtidigt

som jag vill kunna festa på krogen, 

dansa och ha askul! Men jag vill

inte känna trasifheten och alla dessa

skuldkänslor. 

Jag tror att du vill att jag ska vara glad,

att jag ska vara den bästa versionen av

mig. För jag är skapad till sin avbild och

den är bra. Men jag kan inte se det med

mina ögon just nu! Jag behöver din

hjälp för att se från ditt perspektiv.

Är punkt nummer 3 rimlig? Det

är det som är frågan! Just nu.

(Fick annars en idé om att läsa en bok som några gav mig i Sverige som heter förvandlat i Guds närhet! Kanske ska testa på den!)