I familjen Kronholm är mamman präst. Barnen stänger därflr kyrkan på somrarna och ibland följer jag med.

Jag vet inte vad det är med dessa kyrkorna men det känns som att kontakten med Gud är starkare vid bön just där.

Det är så härligt att bara stanna upp och be framför krusifixet. Ha en stund med Gud, med Jesus.

Inte ofta hinner jag gå till en kyrka, eller tar jag mig tid till det, men när jag väl är där så är det härligt. Och de känns så hemma! 

Jag har försvunnit så mycket från den jag en gång var! Jag jobbar och är med Erik. Det är typ allt. Jag klagar inte över det för efter jobb vill jag verkligen bara vara hos Erik och ta det lugnt. Men det är inte lika mycket tid för kyrka lägre, att tänka på vem jag är. Därför är det så skönt att ha denna lilla tiden i kyrkan för att ta sig tid med Jesus och prata med honom! Jag saknar det och hoppas på att det blir mer av det!

Att jag kände så mycket upp och ner för den människan och sen bara la av tvärt för att han verkade bli sur för inget.

Allt det spännande med honom försvann. Men han hade fortfarande härliga sidor främst så en go kompis tänkte jag få! 

Att utanför Subway träffa personen för första gången och inte ha en aning om vad detta var. Tänka att det blir nog ändå kul att träffa honom iaf!

När han la armen runt mig på gröningen och jag inte förstod ett skvatt! Var detta något för honom? Men jag vet inte ens om jag gillar honom på det viset! 

När han som inte vill ha ett förhållande vill att jag ska träffa familjen! Fattade inte ett dugg men hade börjat fatta tycke för honom.

Fast gillade jag honom eller bara känslan av att gilla någon? Det måste man ju veta! 

När han förklarar att det inte är någon skillnad på att vara tillsammans och det vi är nu. Och vi bestämde oss för att bli pojk- och flickvän.

Att tiden gick och jag en dag förstod att jag älskade honom! Att jag fortfarande gör det!