Senaste Inlägg

STÄNGA KYRKAN

I familjen Kronholm är mamman präst. Barnen stänger därflr kyrkan på somrarna och ibland följer jag med.

Jag vet inte vad det är med dessa kyrkorna men det känns som att kontakten med Gud är starkare vid bön just där.

Det är så härligt att bara stanna upp och be framför krusifixet. Ha en stund med Gud, med Jesus.

Inte ofta hinner jag gå till en kyrka, eller tar jag mig tid till det, men när jag väl är där så är det härligt. Och de känns så hemma! 

Jag har försvunnit så mycket från den jag en gång var! Jag jobbar och är med Erik. Det är typ allt. Jag klagar inte över det för efter jobb vill jag verkligen bara vara hos Erik och ta det lugnt. Men det är inte lika mycket tid för kyrka lägre, att tänka på vem jag är. Därför är det så skönt att ha denna lilla tiden i kyrkan för att ta sig tid med Jesus och prata med honom! Jag saknar det och hoppas på att det blir mer av det!

TITTA TILLBAKA

Jag har nu tittar på inlägget under och skrattar lite tyst för mig själv. 
Att jag kände så mycket upp och ner för den människan och sen bara la av tvärt för att han verkade bli sur för inget.
Allt det spännande med honom försvann. Men han hade fortfarande härliga sidor främst så en go kompis tänkte jag få! 

Att utanför Subway träffa personen för första gången och inte ha en aning om vad detta var. Tänka att det blir nog ändå kul att träffa honom iaf!

När han la armen runt mig på gröningen och jag inte förstod ett skvatt! Var detta något för honom? Men jag vet inte ens om jag gillar honom på det viset! 

När han som inte vill ha ett förhållande vill att jag ska träffa familjen! Fattade inte ett dugg men hade börjat fatta tycke för honom.

När han tackade ja till att komma fastän vi hade kräftskiva med en del släkt, 2 veckor (!) efter vi hade träffats för första gången.

Fast gillade jag honom eller bara känslan av att gilla någon? Det måste man ju veta! 

När han förklarar att det inte är någon skillnad på att vara tillsammans och det vi är nu. Och vi bestämde oss för att bli pojk- och flickvän.

Att tiden gick och jag en dag förstod att jag älskade honom! Att jag fortfarande gör det! 




ÅH ÅH ÅH

Att en enda människa
kan få en att vilja lämna vackra Spanien.
 
Att ett ändå litet ord kan förändra
allting.
 
Att en skiftning hos en enda
människa kan få mig att vilja stanna kvar.
I Spanien. Föralltid.
 
Gräva ner ansiktet och inte
titta upp på ett väldigt bra tag.
 
Att jag kan känna mig snygg
men sedan äcklig och ful,
bara på några sekunders skiftning.
På grund av en människa.
 
Att jag inte ens har träffat denna
människan. Men ändå känner honom.
 
Att jag skule göra allt i världen
för att få det så som det var.
 
Jag tittar på mig själv och känner
mig patetisk. Som över huvud 
taget tänker så här mycket
på denna människan som
säkerligen inte ens ägnar två
tankar åt mig. Jag orkar inte mer.
 
Men jag är inte patetiskt. Jag har
ett stort hjärta som springer 
iväg ibland. Det är inte ofta. 
Men nu har det sprungit, efter
något som verkade rätt men 
det får vi väl se...
 
SPÄNNANDE

ÅH ÅH ÅH

Att en enda människa
kan få en att vilja lämna vackra Spanien.
 
Att ett ändå litet ord kan förändra
allting.
 
Att en skiftning hos en enda
människa kan få mig att vilja stanna kvar.
I Spanien. Föralltid.
 
Gräva ner ansiktet och inte
titta upp på ett väldigt bra tag.
 
Att jag kan känna mig snygg
men sedan äcklig och ful,
bara på några sekunders skiftning.
På grund av en människa.
 
Att jag inte ens har träffat denna
människan. Men ändå känner honom.
 
Att jag skule göra allt i världen
för att få det så som det var.
 
Jag tittar på mig själv och känner
mig patetisk. Som över huvud 
taget tänker så här mycket
på denna människan som
säkerligen inte ens ägnar två
tankar åt mig. Jag orkar inte mer.
 
Men jag är inte patetiskt. Jag har
ett stort hjärta som springer 
iväg ibland. Det är inte ofta. 
Men nu har det sprungit, efter
något som verkade rätt men 
det får vi väl se...
 
SPÄNNANDE

SANT

Va en man av Gud så lockar du
fler till att vilja bli en man av Gud.
 

EFTER GYMNASIET TYNAR ALLA BORT

Detta är tiden då alla försvinner, 
försvinner från Gud. Men vaför? Det
är inte det att folket trappar tron,
men de tappar orken. Det finns
annat som är roligare och kanske
att inte kyrkan fyller lika mångas
intressen längre. Utbudet blir 
kanske inte lika stort när man blir
äldre.
 
 
 
 

RABBEL BABBEL

Då var vi här nu igen, när tankarna på livet
letat sig fram till ytan och irrat runt lite. Det
som jag förut tyckte var så viktigt även fast
halva världen var emot mig ifrågasätter jag nu,
 
Människor brukar förändras mycket under
sin gymnasietid men jag känner att det är nu 
någon tar upp verktygen och börjar ändra 
lite här och där. Det värsta är väl att jag
inte vet om jag riktigt tycker om att ändras
sådär.
 
Det har smygit sig fram gjort lite ändringar
här och där som ingen riktigt märker av. Hur
skulle jag kunna veta det? Men så helt plötsligt
märker man det och förundras lite över den man 
har blivit. 
 
Jag är helt övertygad om att Gud finns,
det finna nog ingen som kan få mig att inte
tro på det. Men ändå så lägger jag knappt 
ner någon tid på honom längre och det är 
det i sig som gör så att människan, mediora,
vänner, ovänner ochallt annat får ta mer plats
och börja skapa mig till den jag är. 
 
Jag är en lyckligare person när jag är 
nära med Gud och jag vet att vägen dit är
genom Jesus. Genom att läsa mycket bibel
och framför allt ha kontagt med Gud genom
bön. Lyfter jag ett finger för att göra detta?
Nej det gör jag inte. Och det har en del olika 
anledningar:
 
Lathet
Jag orkar helt enkelt inte med det längre. 
Jag är helt enkelt lat och för bekväm med
att leva så som jag gör nu. Jag är ju lycklig
nu också, bara inte lika mycket.
 
Är jag tillräcklig

Tycker Gud verkligen att det är kul att
ha och göra med en tjej som inte kan 
bestämma sig, pendlar hit och dit, inte 
ger sig in helhjärtat i en relation? 
 
Många säger att det ska vaa som i ett
äktenskap, relationen mellan människan 
och Gud. Men om jag velat inleda ett
äktenskap så måste jag ju först vara kär,
vilket jag har varit. Men jag måste lära
mig älska mer. Och detta är som att
försöka rädda ett dåligt äktenskap.
Jag skulle behöva hjälp för det. Var
finns det? I kyrkan! Just nu har jag kyrkor
men på något vis saknar jag det fasta
i kyrkan i Helsingborg.
 
Passar inte in
Mitt liv som jag lever och mestadels
älskar passar inte lika bra ihop med
böner. Jag älskar att gå ut och dansa.
Dricka ser jag inte längre som ett problem 
men jag gillar absolut inte att vara full.
Detta går inte emot bibeln men samtidigt
så tycker jag att det hänger inte ihop 
heller. Jag önskar att jag kunde se det
på ett annat sätt så att det hade gått ihop.
Att man skulle kunna göra lite som man själv
vill men att det ändå går ihop med den
Allsmäktiga Guden som finns här
bland oss.
 
Vad räknas?
Jag är trött på hur vissa regler är så
viktiga medan andra slopas helt.
Om Gud skapar alla människor skapar
han väl vissa homosexuella också
och han älskar dem. Varför skulle
han då vilja döda dem? Det går inte ihop
och det är jobbigt. Så man skiter i den 
reglen medan man istället värdesätter
saker som att inte ha sex innan man 
gift sig mm. Det är svårt att välja bland alla regler.
 
Jag vill bara kunna älska livet jag 
lever, vara helt säker på vad som jag
uppfattar som rätt och fel utan att döma
andra människor utifrån min synpunkt.
Ha en god relation med Jesus och känna
att det jag gör kan jag få göra. (men just 
nu skulle det ju inte "ära gud" och allt man
gör ska äa gud, fatta hur svårt det är att
leva efter det. creds till de få som gör det!
jag tror absolut det hade blivit en bättre
värld om alla tänkte så men aja, vi är olika
och därför är det inte längre lätt och kul
att alltid göra det som ärar. dock vill jag ju
aldrig att gud ska bli ledsen eller sur heller,
men det är väl svart eller vitt ser jag det som,
vilket det egentligen inte är, för det finns grå
nyanser men usch, jag orkar inte.. hejdå!)
 
Min hjärna blir kaputt av sånt här tänkande
och snurrar på helvärv så jag var tvungen att
skriva ut lite. Tradigt dock att jag alltid skriver
när jag är deppig över det hela. Får bättra mig.
 
 
 GOD BLESS YOU
 

LÄSER GAMMALT

Jag inser nu, att jag alltid har haft 
problem med att komma närmre Gud.
Att ta tag i mitt liv och verkligen satsa!
Jag hade en tremånaders period som
var så bra med Gud! Jag ansträngde 
mig och det var värt det.

Nu har jag sjunkit lägre, till att inte
ena vara säker på om jag vill komma
närmre Gud. När jag skriver det gör 
det ont i mig. För jag är helt delad.
På mitten. Hälften vill ha allt med Gud
och andra hälften är lockad av köttet.

Jag vill vara så säker på Gud så att
jag kan gå ut och festa och ha roligt
samt träffa en Spansk pojk utan att 
ens tänka på om han är "the one". 

Jag är delad. På mitten. Jag vill 
läka på rätt sätt. Men jag har inte 
insikt nog till det just nu eftersom 
att jag är den delade! Så hela på,
hela rätt.

GOD BLESS YOU
Malin

TANKAR

Idag snurrade det i mitt huvud,
inte lite utan rätt mycket faktiskt.
Jag satta mig själv på plats kan
man nog säga och nu tänkte jag 
skriva det även här för att komma 
ihåg.

Inser att jag har börjar dra mig 
ifrån Gud men samtidigt bett han
om hjälp med barnen. När jag har 
bett han om hjälp så har det alltid
blivit bättre. Så då tänkte jag snabbt
i punktform...

1. Jag tror på Gud!
2. Jag tror att Gud hjälper genom 
bön.

När jag konstaterade detta
började jag mässa för mig själv 
som om det vore en predikan och
sa de orden som alla säger. Tänkte
samtidigt tanken att jag skulle 
älskat att vara en pastor.... För att
(har aldrig tänkt detta "för att"-et
innan men det blev plötsligt så klart)
jag gillar teater. Jag till och med älskar
teater. För teater är inte på riktigt och
man kliver in i en roll, mm. 

Så tror jag inte på Gud, när det väl
kommer till kritan? Jo, det gör jag. 
Och kommer troligen alltid göra. Men
Problemet ligger i att jag inte lever 
tillsammans med honom. Jag har 
börjat känna mig skamsen när jag ber
om saker för det känns exakt som i ett
fall när någon gillar en och man själv
inte gillar personen men man utnyttjar
denna för vissa tjänster. Så ska det
inte kännas. 

Jag gav ett löfte om att följa Jesus, 
det är ett commitment som inte ska 
brytas. Det kan liknas vid ett gift par
som har lovat att vara tillsammans.
Men just nu känns det som att jag
cheating on God. Eller iaf är riktigt
odräglig mot honom. Sviker honom.

Så jag ställde mig en fråga, vill
Jag göra ett commitment nu! Och 
säga igen att jag vill följa Jesus.
Jag sa direkt nej! Men för att jag vet 
att jag kommer svika honom om och 
om och om igen. Plus några gånger
till. Det är inte ens något som jag 
vill ändra på just nu. Samtidigt vet
jag att jag vill komma närmre Gud!

Min fråga till Gud just nu är, 
Kan du förlåta mig för det jag gör fel
gång på gång på gång? Och som jag
kommer fortsätta göra fel. Spelar
felen så stor roll eller vill du ha mig 
trots min trasighet och ovilja till att 
ändra på mig? 

Jag vill inte förbli som jag är, men
det jag vill ändra är sånt som... Jag vill
kunna älska mer, älska alla. Vara glad 
mm. Detta är saker som du lagt ner i 
mig! Och jag vill gärna bli det. Då tror 
jag att jag kommer få lättare att komma
dig nära också! För jag vill det, samtidigt
som jag vill kunna festa på krogen, 
dansa och ha askul! Men jag vill
inte känna trasifheten och alla dessa
skuldkänslor. 

Jag tror att du vill att jag ska vara glad,
att jag ska vara den bästa versionen av
mig. För jag är skapad till sin avbild och
den är bra. Men jag kan inte se det med
mina ögon just nu! Jag behöver din
hjälp för att se från ditt perspektiv.

1. Jag tror på Gud! 
2. Jag tror att Gud hör och besvarar
bön.
3. Jag vill gå med dig Jesus, om du
vill gå med mig som jag är nu. Utan 
den stora viljan att ändra mig. 

Är punkt nummer 3 rimlig? Det
är det som är frågan! Just nu.

(Fick annars en idé om att läsa en bok som några gav mig i Sverige som heter förvandlat i Guds närhet! Kanske ska testa på den!) 

ÄNNU ETT SÅDANT LÄGER

Toppen efter att man har varit på
läger är fantastisk. Man känner sig bra 
inifrån och ut. Jag vill behålla känslan
för evigt. Är det möjligt. För jag vill
VERKLIGEN komma närmre Gud.
 
Dra mig nära dig, låt mig aldrig gå!
 
Jag menar, vad vore livet utan Gud,
äh, vill inte veta. Dock tror jag att jag 
gick och kärade ner mig en gnutta.
Inte något betydligt. Men kan inte tänka 
på något annat. Bra att det var senare 
på lägret så att jag kunde ha fokus innan.
 
Hur ska jag göra med det nu? Skita i det?
Är det ingenting för mig? Det måste ju vara 
rätt person, och hur lätt är det att veta det? 
 
Jag heter Malin och jag spårar. Inte bra.
Ville egentligen bara förmedla min glädje 
(och det som kanske är lite jobbigt) just 
nu. Men med Gud så fixar vi allt. Glöm inte
det! 

ENSAM

Jag känner mig ensam. Som
om alla jag en gång kände mest 
har lämnat mig. Det var värst igår
i kyrkan men det börjar nog bli
bättre nu igen. 
 
Kanske är det bra att lära sig
känna på detta viset, för det är 
något nytt. Såhär har det aldrig
varit förr.
 
Hjälp mig att förstå, att göra 
saker rätt men hjälp mig ännu
mer att lita på dig igenom det
hela. Jag har en chans att växa.
Hjälp mig ta den chanse! 
 
GOD BLESS YOU

Malin

KÄNNA SIG NERE DAG

Nu rann det över mig igen, den känslan
som jag absolut inte vill ha. Känslan om att
vara dålig, att suga på exakt allt. 
 
Jag har inget specialitet, jag har 
INGENTING som jag är bättre på än
någon annan. Det finns alltid NÅGON
som är bättre på det. 
 
Min fina broder, som jag tycker om
SÅ mycket har alltid varit smartare än mig,
lärt sig snabbare och kört bättre bil än mig.
Det kanske inte kvittar enligt vissa, men
enligt mig gör det de. Min motivation tar slut
när jag ligger längre bak i ett ämne än vad
mina vänner gör. Min motivation till att 
ta körkort är nästan gone, inte ens min
1 år och 8 månader yngre bror är sämre 
än mig.
 
Skolan var jag elit på jämfört
med de andra i nian men på
gymnasiet är alla så målinriktade.
De har motivation och är duktiga.
Betygen de fnyser åt hurrar jag åt.

Efter att ha brytit ihop lite smått 
kommer mamma, snäll som hon är,
in och säger några välvalda ord om 
vad hennes vänner pratade om på lunchen.
Att de hade svårt för ämnena i skolan
men att allt gick mycket bättre när de 
pluggade vidare. För då var de bra på
det de skulle göra. Och på samma sätt
kan ingen vara bra på det jag är bra på.
Det behövs en Malin i samhället.
 
Problemet ligger i att jag inte vet,
jag har ingen aning om vad jag vill plugga
till. Jag har en aning om vad jag vill göra
efter skolan men så fort jag får höra att detta 
lockar någon annan också så stänger jag av.
Jag vill inte vara en coopy-cat. Jag vill inte
säga att jag tänkt samma sak som en viss 
person. Jag vill vara Malin, men jag vet inte
ens hälften om vem hon faktiskt är.
 
På senare tid känns det som om jag
har fått lära känna Malin bättre. Till 
exempel hennes längtan att flytta till
England och jobba som au-pair. Eller
möjligtvis Spanien, men det vågar hon
nog inte. Hon är nästan helt säker på att
detta är vad hon vill göra efter studenten
och det har hon aldrig varit innan. 
 
Samtidigt längtar hon efter Gud, 
hon vill lära känna honom och gå efter
hans karta för att hitta sitt liv. Sitt liv med
honom.
 
GOD BLESS YOU

Malin
 

DU ÄR AWESOME

Har haft problem med en speciell
sak under en ganska lång period nu.
Bad till Gud för att han skulle få mig
att sluta med denna synd. 
 
Tiden gick och jag kunde inte sluta.
Jag bad för att jag skulle få styrka, 
jag behövde hjälp. Ingenting hände och
jag tänkte att Gud kanske glömt mig
bland alla andra problem som är 
så mycket större. 
 
Varje kväll bad jag, ibland annars
också. Jag ville bli fri. Sen slutade jag
be. Orkade väl inte mer. Någon dag 
efter detta så går jag på ett ungdoms-
möte. Jag ville egentligen inte gå för
jag var riktigt trött, men jag ville gå
i alla fall.
 
"När de frågade mig om jag skulle
tala så tänkte jag nej. Jag hade inget
på lager och de frågade två dagar
innan. Jag bad över detta och sen gick
jag och la mig. När jag vaknade så 
var det bara en sak i mitt huvud. Det
skulle jag prata om."
 
Vid dessa orden ryckte jag till. Han
kunde lika gärna suttit och pratat med
bara mig. Det var som en stöt genom 
min kropp och jag lyssnade på varje ord
han sa, bad bönen med honom. Sen blev
jag fri. 
 
Jag hade verkligen ropat ut på hjälp 
från Gud och när jag nästan gett upp, 
det är då han vänder upp och ner på
min värld. Detta är ingen slump. Jag är
så lycklig att få vara ett Guds barn.

GE AV DIN TID

Du är kanske inte stark i dig själv men
du har att hämta av den största
kraftkällan av dom alla. Plugga sönder,
sitt inte så mycket vid datorn, be, gör
roliga saker med sina vänner.

Jag upprepar: strunta i daton och tvn!
Du behöver inte det, ta körkort, lev
och ha ett riktigt härligt liv! Men
utnyttja tiden väl!

Så sant så



Hit kommer jag igen
för att dela
med mig av mina vardagliga
problem eller härliga dagar.

Tänkte prata lite utifrån bilden
ovan eftersom att jag tycker att
den är väldigt sann.

Jag försöker ofta vara som någon
annan, på ett sätt som jag inte
själv kan se. Ibland vet jag inte
ens om det, men nu ser jag det
riktigt klart.

Utseendet, vissa delar av personligheten
men mest, mest utseendet. Man ska
vara så snygg, smal, ofinnig m.m.

Sen är det ju allt andra gör, går runt
och dricker... har sex med allt och alla.
Jag säger inte att jag vill göra det,
jag vill bara inte att någon ska säga
åt mig att jag INTE får göra det. Jag
menar, jag bestämmer ju över mig
själv.... eller?

Att vara kristen ska kännas som en
frihet. Just nu känner jag mig fastkedjad.
Dagarna kommer och dagarna går och
känslorna förändras dag till dag.

Att försöka vara någon annan
är
till att slösa bort den personen man
är just nu. Jag är jag och jag borde
vara RIKTIGT stolt över det. Jag är
bra som jag är, ser bra ut som jag
ser ut. Att jag inte dricker är starkt,
jag är stark. Jag är stark när jag är
med dig!

Malin Nyman

Växa i andlighet

Jag har trott helt fel, jag borde
lära mig att slappna av lite mer.
Om man växer i andligheten så
märker man det genom att man
först märker att man älskar
människor mer och även Gud
mer.
Det blir så lätt till måsten och
hur kul är det när ens tro känns
som ett äckligt paket av en massa
saker man måste göra.
Jag tror det kommer bli lättare
om man går efter att älska Gud och
Människor, för i grunden är de det
som allt handlar om i tron. Allt
handlar om Gud, och oss, men
ändå, mest Gud.
Ifall vi älskar Gud, så kommer
allt det andra så småningom.
Det blir mycket lättare om man
älskar Gud, för då älskar man
antagligen också det man gör
med Gud.
Slutsatsen är att älska Gud
och dina medmänniskor för att
växa i din andlighet.
PUSSHEJ

Goodnight

Jesus älskar dig!
Det vet jag helt säkert!

Ramlösa ikväll!

Kankse återkommer om ifall att något var
riktigt bra. Vilket jag såklart hoppas på.
Hoppas bli lite mer inspererad av det kristna
livet. Det går ju alltid lite upp och ner.

PUSSHEJ

Matt 7:7

Be, så skall ni få, sök så skall ni finna.
Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som
ber, han får, och den som söker, han finner,
och för den som bultar så skall dörren öppnas.

Detta är ett bibelord som jag verkligen gillar.
Den ger en hopp på någon vis och påminner
om oss att om vi ber så är allt möjligt. Och om
vi knackar på dörren till Jesus så kommer han
att öppna. Om vi öppnar dörren till våra hjärtan
så kommer han att flytta in till oss.

Det är härligt att han har lovat så mycket.
Och jag tror att han håller det, ibland ser man
bara inte det. Men Gud är i alla fall awesome!

PUSSHEJ

Jesus, my homie.

Är vad jag skulle vilja säga om Jesus.
Jag älskar honom, fast det kanske är att
ta i. Jag har ingen aning om ifall att jag
älskar honom, eller bara gillar honom.

Saken som är säker är att jag aldrig
skulle kunna klarat mig utan honom
vid min sida. Han lyser upp min dag
och ger mig nytt hopp.

Ibland är det svårt att vara kristen,
det tar på krafterna. Men det tar på allas
krafter att ens leva i denna värld. Allt
vi ska leva upp till och göra. Det är
helt insane.

Med detta inlägg vill jag mest säga
att Jesus är bra och ja, han är samma
som Gud och den Heliga Ande. Jag
gillar Jesus en massa, vill lära mig
att älska honom fullt ut och följa honom
fullt ut.

pusshej
Testing -

STÄNGA KYRKAN

I familjen Kronholm är mamman präst. Barnen stänger därflr kyrkan på somrarna och ibland följer jag med.

Jag vet inte vad det är med dessa kyrkorna men det känns som att kontakten med Gud är starkare vid bön just där.

Det är så härligt att bara stanna upp och be framför krusifixet. Ha en stund med Gud, med Jesus.

Inte ofta hinner jag gå till en kyrka, eller tar jag mig tid till det, men när jag väl är där så är det härligt. Och de känns så hemma! 

Jag har försvunnit så mycket från den jag en gång var! Jag jobbar och är med Erik. Det är typ allt. Jag klagar inte över det för efter jobb vill jag verkligen bara vara hos Erik och ta det lugnt. Men det är inte lika mycket tid för kyrka lägre, att tänka på vem jag är. Därför är det så skönt att ha denna lilla tiden i kyrkan för att ta sig tid med Jesus och prata med honom! Jag saknar det och hoppas på att det blir mer av det!

TITTA TILLBAKA

Jag har nu tittar på inlägget under och skrattar lite tyst för mig själv. 
Att jag kände så mycket upp och ner för den människan och sen bara la av tvärt för att han verkade bli sur för inget.
Allt det spännande med honom försvann. Men han hade fortfarande härliga sidor främst så en go kompis tänkte jag få! 

Att utanför Subway träffa personen för första gången och inte ha en aning om vad detta var. Tänka att det blir nog ändå kul att träffa honom iaf!

När han la armen runt mig på gröningen och jag inte förstod ett skvatt! Var detta något för honom? Men jag vet inte ens om jag gillar honom på det viset! 

När han som inte vill ha ett förhållande vill att jag ska träffa familjen! Fattade inte ett dugg men hade börjat fatta tycke för honom.

När han tackade ja till att komma fastän vi hade kräftskiva med en del släkt, 2 veckor (!) efter vi hade träffats för första gången.

Fast gillade jag honom eller bara känslan av att gilla någon? Det måste man ju veta! 

När han förklarar att det inte är någon skillnad på att vara tillsammans och det vi är nu. Och vi bestämde oss för att bli pojk- och flickvän.

Att tiden gick och jag en dag förstod att jag älskade honom! Att jag fortfarande gör det! 





ÅH ÅH ÅH

Att en enda människa
kan få en att vilja lämna vackra Spanien.
 
Att ett ändå litet ord kan förändra
allting.
 
Att en skiftning hos en enda
människa kan få mig att vilja stanna kvar.
I Spanien. Föralltid.
 
Gräva ner ansiktet och inte
titta upp på ett väldigt bra tag.
 
Att jag kan känna mig snygg
men sedan äcklig och ful,
bara på några sekunders skiftning.
På grund av en människa.
 
Att jag inte ens har träffat denna
människan. Men ändå känner honom.
 
Att jag skule göra allt i världen
för att få det så som det var.
 
Jag tittar på mig själv och känner
mig patetisk. Som över huvud 
taget tänker så här mycket
på denna människan som
säkerligen inte ens ägnar två
tankar åt mig. Jag orkar inte mer.
 
Men jag är inte patetiskt. Jag har
ett stort hjärta som springer 
iväg ibland. Det är inte ofta. 
Men nu har det sprungit, efter
något som verkade rätt men 
det får vi väl se...
 
SPÄNNANDE

ÅH ÅH ÅH

Att en enda människa
kan få en att vilja lämna vackra Spanien.
 
Att ett ändå litet ord kan förändra
allting.
 
Att en skiftning hos en enda
människa kan få mig att vilja stanna kvar.
I Spanien. Föralltid.
 
Gräva ner ansiktet och inte
titta upp på ett väldigt bra tag.
 
Att jag kan känna mig snygg
men sedan äcklig och ful,
bara på några sekunders skiftning.
På grund av en människa.
 
Att jag inte ens har träffat denna
människan. Men ändå känner honom.
 
Att jag skule göra allt i världen
för att få det så som det var.
 
Jag tittar på mig själv och känner
mig patetisk. Som över huvud 
taget tänker så här mycket
på denna människan som
säkerligen inte ens ägnar två
tankar åt mig. Jag orkar inte mer.
 
Men jag är inte patetiskt. Jag har
ett stort hjärta som springer 
iväg ibland. Det är inte ofta. 
Men nu har det sprungit, efter
något som verkade rätt men 
det får vi väl se...
 
SPÄNNANDE

SANT

Va en man av Gud så lockar du
fler till att vilja bli en man av Gud.
 

EFTER GYMNASIET TYNAR ALLA BORT

Detta är tiden då alla försvinner, 
försvinner från Gud. Men vaför? Det
är inte det att folket trappar tron,
men de tappar orken. Det finns
annat som är roligare och kanske
att inte kyrkan fyller lika mångas
intressen längre. Utbudet blir 
kanske inte lika stort när man blir
äldre.
 
 
 
 

RABBEL BABBEL

Då var vi här nu igen, när tankarna på livet
letat sig fram till ytan och irrat runt lite. Det
som jag förut tyckte var så viktigt även fast
halva världen var emot mig ifrågasätter jag nu,
 
Människor brukar förändras mycket under
sin gymnasietid men jag känner att det är nu 
någon tar upp verktygen och börjar ändra 
lite här och där. Det värsta är väl att jag
inte vet om jag riktigt tycker om att ändras
sådär.
 
Det har smygit sig fram gjort lite ändringar
här och där som ingen riktigt märker av. Hur
skulle jag kunna veta det? Men så helt plötsligt
märker man det och förundras lite över den man 
har blivit. 
 
Jag är helt övertygad om att Gud finns,
det finna nog ingen som kan få mig att inte
tro på det. Men ändå så lägger jag knappt 
ner någon tid på honom längre och det är 
det i sig som gör så att människan, mediora,
vänner, ovänner ochallt annat får ta mer plats
och börja skapa mig till den jag är. 
 
Jag är en lyckligare person när jag är 
nära med Gud och jag vet att vägen dit är
genom Jesus. Genom att läsa mycket bibel
och framför allt ha kontagt med Gud genom
bön. Lyfter jag ett finger för att göra detta?
Nej det gör jag inte. Och det har en del olika 
anledningar:
 
Lathet
Jag orkar helt enkelt inte med det längre. 
Jag är helt enkelt lat och för bekväm med
att leva så som jag gör nu. Jag är ju lycklig
nu också, bara inte lika mycket.
 
Är jag tillräcklig

Tycker Gud verkligen att det är kul att
ha och göra med en tjej som inte kan 
bestämma sig, pendlar hit och dit, inte 
ger sig in helhjärtat i en relation? 
 
Många säger att det ska vaa som i ett
äktenskap, relationen mellan människan 
och Gud. Men om jag velat inleda ett
äktenskap så måste jag ju först vara kär,
vilket jag har varit. Men jag måste lära
mig älska mer. Och detta är som att
försöka rädda ett dåligt äktenskap.
Jag skulle behöva hjälp för det. Var
finns det? I kyrkan! Just nu har jag kyrkor
men på något vis saknar jag det fasta
i kyrkan i Helsingborg.
 
Passar inte in
Mitt liv som jag lever och mestadels
älskar passar inte lika bra ihop med
böner. Jag älskar att gå ut och dansa.
Dricka ser jag inte längre som ett problem 
men jag gillar absolut inte att vara full.
Detta går inte emot bibeln men samtidigt
så tycker jag att det hänger inte ihop 
heller. Jag önskar att jag kunde se det
på ett annat sätt så att det hade gått ihop.
Att man skulle kunna göra lite som man själv
vill men att det ändå går ihop med den
Allsmäktiga Guden som finns här
bland oss.
 
Vad räknas?
Jag är trött på hur vissa regler är så
viktiga medan andra slopas helt.
Om Gud skapar alla människor skapar
han väl vissa homosexuella också
och han älskar dem. Varför skulle
han då vilja döda dem? Det går inte ihop
och det är jobbigt. Så man skiter i den 
reglen medan man istället värdesätter
saker som att inte ha sex innan man 
gift sig mm. Det är svårt att välja bland alla regler.
 
Jag vill bara kunna älska livet jag 
lever, vara helt säker på vad som jag
uppfattar som rätt och fel utan att döma
andra människor utifrån min synpunkt.
Ha en god relation med Jesus och känna
att det jag gör kan jag få göra. (men just 
nu skulle det ju inte "ära gud" och allt man
gör ska äa gud, fatta hur svårt det är att
leva efter det. creds till de få som gör det!
jag tror absolut det hade blivit en bättre
värld om alla tänkte så men aja, vi är olika
och därför är det inte längre lätt och kul
att alltid göra det som ärar. dock vill jag ju
aldrig att gud ska bli ledsen eller sur heller,
men det är väl svart eller vitt ser jag det som,
vilket det egentligen inte är, för det finns grå
nyanser men usch, jag orkar inte.. hejdå!)
 
Min hjärna blir kaputt av sånt här tänkande
och snurrar på helvärv så jag var tvungen att
skriva ut lite. Tradigt dock att jag alltid skriver
när jag är deppig över det hela. Får bättra mig.
 
 
 GOD BLESS YOU
 

LÄSER GAMMALT

Jag inser nu, att jag alltid har haft 
problem med att komma närmre Gud.
Att ta tag i mitt liv och verkligen satsa!
Jag hade en tremånaders period som
var så bra med Gud! Jag ansträngde 
mig och det var värt det.

Nu har jag sjunkit lägre, till att inte
ena vara säker på om jag vill komma
närmre Gud. När jag skriver det gör 
det ont i mig. För jag är helt delad.
På mitten. Hälften vill ha allt med Gud
och andra hälften är lockad av köttet.

Jag vill vara så säker på Gud så att
jag kan gå ut och festa och ha roligt
samt träffa en Spansk pojk utan att 
ens tänka på om han är "the one". 

Jag är delad. På mitten. Jag vill 
läka på rätt sätt. Men jag har inte 
insikt nog till det just nu eftersom 
att jag är den delade! Så hela på,
hela rätt.

GOD BLESS YOU
Malin

TANKAR

Idag snurrade det i mitt huvud,
inte lite utan rätt mycket faktiskt.
Jag satta mig själv på plats kan
man nog säga och nu tänkte jag 
skriva det även här för att komma 
ihåg.

Inser att jag har börjar dra mig 
ifrån Gud men samtidigt bett han
om hjälp med barnen. När jag har 
bett han om hjälp så har det alltid
blivit bättre. Så då tänkte jag snabbt
i punktform...

1. Jag tror på Gud!
2. Jag tror att Gud hjälper genom 
bön.

När jag konstaterade detta
började jag mässa för mig själv 
som om det vore en predikan och
sa de orden som alla säger. Tänkte
samtidigt tanken att jag skulle 
älskat att vara en pastor.... För att
(har aldrig tänkt detta "för att"-et
innan men det blev plötsligt så klart)
jag gillar teater. Jag till och med älskar
teater. För teater är inte på riktigt och
man kliver in i en roll, mm. 

Så tror jag inte på Gud, när det väl
kommer till kritan? Jo, det gör jag. 
Och kommer troligen alltid göra. Men
Problemet ligger i att jag inte lever 
tillsammans med honom. Jag har 
börjat känna mig skamsen när jag ber
om saker för det känns exakt som i ett
fall när någon gillar en och man själv
inte gillar personen men man utnyttjar
denna för vissa tjänster. Så ska det
inte kännas. 

Jag gav ett löfte om att följa Jesus, 
det är ett commitment som inte ska 
brytas. Det kan liknas vid ett gift par
som har lovat att vara tillsammans.
Men just nu känns det som att jag
cheating on God. Eller iaf är riktigt
odräglig mot honom. Sviker honom.

Så jag ställde mig en fråga, vill
Jag göra ett commitment nu! Och 
säga igen att jag vill följa Jesus.
Jag sa direkt nej! Men för att jag vet 
att jag kommer svika honom om och 
om och om igen. Plus några gånger
till. Det är inte ens något som jag 
vill ändra på just nu. Samtidigt vet
jag att jag vill komma närmre Gud!

Min fråga till Gud just nu är, 
Kan du förlåta mig för det jag gör fel
gång på gång på gång? Och som jag
kommer fortsätta göra fel. Spelar
felen så stor roll eller vill du ha mig 
trots min trasighet och ovilja till att 
ändra på mig? 

Jag vill inte förbli som jag är, men
det jag vill ändra är sånt som... Jag vill
kunna älska mer, älska alla. Vara glad 
mm. Detta är saker som du lagt ner i 
mig! Och jag vill gärna bli det. Då tror 
jag att jag kommer få lättare att komma
dig nära också! För jag vill det, samtidigt
som jag vill kunna festa på krogen, 
dansa och ha askul! Men jag vill
inte känna trasifheten och alla dessa
skuldkänslor. 

Jag tror att du vill att jag ska vara glad,
att jag ska vara den bästa versionen av
mig. För jag är skapad till sin avbild och
den är bra. Men jag kan inte se det med
mina ögon just nu! Jag behöver din
hjälp för att se från ditt perspektiv.

1. Jag tror på Gud! 
2. Jag tror att Gud hör och besvarar
bön.
3. Jag vill gå med dig Jesus, om du
vill gå med mig som jag är nu. Utan 
den stora viljan att ändra mig. 

Är punkt nummer 3 rimlig? Det
är det som är frågan! Just nu.

(Fick annars en idé om att läsa en bok som några gav mig i Sverige som heter förvandlat i Guds närhet! Kanske ska testa på den!) 

ÄNNU ETT SÅDANT LÄGER

Toppen efter att man har varit på
läger är fantastisk. Man känner sig bra 
inifrån och ut. Jag vill behålla känslan
för evigt. Är det möjligt. För jag vill
VERKLIGEN komma närmre Gud.
 
Dra mig nära dig, låt mig aldrig gå!
 
Jag menar, vad vore livet utan Gud,
äh, vill inte veta. Dock tror jag att jag 
gick och kärade ner mig en gnutta.
Inte något betydligt. Men kan inte tänka 
på något annat. Bra att det var senare 
på lägret så att jag kunde ha fokus innan.
 
Hur ska jag göra med det nu? Skita i det?
Är det ingenting för mig? Det måste ju vara 
rätt person, och hur lätt är det att veta det? 
 
Jag heter Malin och jag spårar. Inte bra.
Ville egentligen bara förmedla min glädje 
(och det som kanske är lite jobbigt) just 
nu. Men med Gud så fixar vi allt. Glöm inte
det! 

ENSAM

Jag känner mig ensam. Som
om alla jag en gång kände mest 
har lämnat mig. Det var värst igår
i kyrkan men det börjar nog bli
bättre nu igen. 
 
Kanske är det bra att lära sig
känna på detta viset, för det är 
något nytt. Såhär har det aldrig
varit förr.
 
Hjälp mig att förstå, att göra 
saker rätt men hjälp mig ännu
mer att lita på dig igenom det
hela. Jag har en chans att växa.
Hjälp mig ta den chanse! 
 
GOD BLESS YOU

Malin

KÄNNA SIG NERE DAG

Nu rann det över mig igen, den känslan
som jag absolut inte vill ha. Känslan om att
vara dålig, att suga på exakt allt. 
 
Jag har inget specialitet, jag har 
INGENTING som jag är bättre på än
någon annan. Det finns alltid NÅGON
som är bättre på det. 
 
Min fina broder, som jag tycker om
SÅ mycket har alltid varit smartare än mig,
lärt sig snabbare och kört bättre bil än mig.
Det kanske inte kvittar enligt vissa, men
enligt mig gör det de. Min motivation tar slut
när jag ligger längre bak i ett ämne än vad
mina vänner gör. Min motivation till att 
ta körkort är nästan gone, inte ens min
1 år och 8 månader yngre bror är sämre 
än mig.
 
Skolan var jag elit på jämfört
med de andra i nian men på
gymnasiet är alla så målinriktade.
De har motivation och är duktiga.
Betygen de fnyser åt hurrar jag åt.

Efter att ha brytit ihop lite smått 
kommer mamma, snäll som hon är,
in och säger några välvalda ord om 
vad hennes vänner pratade om på lunchen.
Att de hade svårt för ämnena i skolan
men att allt gick mycket bättre när de 
pluggade vidare. För då var de bra på
det de skulle göra. Och på samma sätt
kan ingen vara bra på det jag är bra på.
Det behövs en Malin i samhället.
 
Problemet ligger i att jag inte vet,
jag har ingen aning om vad jag vill plugga
till. Jag har en aning om vad jag vill göra
efter skolan men så fort jag får höra att detta 
lockar någon annan också så stänger jag av.
Jag vill inte vara en coopy-cat. Jag vill inte
säga att jag tänkt samma sak som en viss 
person. Jag vill vara Malin, men jag vet inte
ens hälften om vem hon faktiskt är.
 
På senare tid känns det som om jag
har fått lära känna Malin bättre. Till 
exempel hennes längtan att flytta till
England och jobba som au-pair. Eller
möjligtvis Spanien, men det vågar hon
nog inte. Hon är nästan helt säker på att
detta är vad hon vill göra efter studenten
och det har hon aldrig varit innan. 
 
Samtidigt längtar hon efter Gud, 
hon vill lära känna honom och gå efter
hans karta för att hitta sitt liv. Sitt liv med
honom.
 
GOD BLESS YOU

Malin
 

DU ÄR AWESOME

Har haft problem med en speciell
sak under en ganska lång period nu.
Bad till Gud för att han skulle få mig
att sluta med denna synd. 
 
Tiden gick och jag kunde inte sluta.
Jag bad för att jag skulle få styrka, 
jag behövde hjälp. Ingenting hände och
jag tänkte att Gud kanske glömt mig
bland alla andra problem som är 
så mycket större. 
 
Varje kväll bad jag, ibland annars
också. Jag ville bli fri. Sen slutade jag
be. Orkade väl inte mer. Någon dag 
efter detta så går jag på ett ungdoms-
möte. Jag ville egentligen inte gå för
jag var riktigt trött, men jag ville gå
i alla fall.
 
"När de frågade mig om jag skulle
tala så tänkte jag nej. Jag hade inget
på lager och de frågade två dagar
innan. Jag bad över detta och sen gick
jag och la mig. När jag vaknade så 
var det bara en sak i mitt huvud. Det
skulle jag prata om."
 
Vid dessa orden ryckte jag till. Han
kunde lika gärna suttit och pratat med
bara mig. Det var som en stöt genom 
min kropp och jag lyssnade på varje ord
han sa, bad bönen med honom. Sen blev
jag fri. 
 
Jag hade verkligen ropat ut på hjälp 
från Gud och när jag nästan gett upp, 
det är då han vänder upp och ner på
min värld. Detta är ingen slump. Jag är
så lycklig att få vara ett Guds barn.

GE AV DIN TID

Du är kanske inte stark i dig själv men
du har att hämta av den största
kraftkällan av dom alla. Plugga sönder,
sitt inte så mycket vid datorn, be, gör
roliga saker med sina vänner.

Jag upprepar: strunta i daton och tvn!
Du behöver inte det, ta körkort, lev
och ha ett riktigt härligt liv! Men
utnyttja tiden väl!


Så sant så



Hit kommer jag igen
för att dela
med mig av mina vardagliga
problem eller härliga dagar.

Tänkte prata lite utifrån bilden
ovan eftersom att jag tycker att
den är väldigt sann.

Jag försöker ofta vara som någon
annan, på ett sätt som jag inte
själv kan se. Ibland vet jag inte
ens om det, men nu ser jag det
riktigt klart.

Utseendet, vissa delar av personligheten
men mest, mest utseendet. Man ska
vara så snygg, smal, ofinnig m.m.

Sen är det ju allt andra gör, går runt
och dricker... har sex med allt och alla.
Jag säger inte att jag vill göra det,
jag vill bara inte att någon ska säga
åt mig att jag INTE får göra det. Jag
menar, jag bestämmer ju över mig
själv.... eller?

Att vara kristen ska kännas som en
frihet. Just nu känner jag mig fastkedjad.
Dagarna kommer och dagarna går och
känslorna förändras dag till dag.

Att försöka vara någon annan
är
till att slösa bort den personen man
är just nu. Jag är jag och jag borde
vara RIKTIGT stolt över det. Jag är
bra som jag är, ser bra ut som jag
ser ut. Att jag inte dricker är starkt,
jag är stark. Jag är stark när jag är
med dig!

Malin Nyman

Växa i andlighet

Jag har trott helt fel, jag borde
lära mig att slappna av lite mer.
Om man växer i andligheten så
märker man det genom att man
först märker att man älskar
människor mer och även Gud
mer.
Det blir så lätt till måsten och
hur kul är det när ens tro känns
som ett äckligt paket av en massa
saker man måste göra.
Jag tror det kommer bli lättare
om man går efter att älska Gud och
Människor, för i grunden är de det
som allt handlar om i tron. Allt
handlar om Gud, och oss, men
ändå, mest Gud.
Ifall vi älskar Gud, så kommer
allt det andra så småningom.
Det blir mycket lättare om man
älskar Gud, för då älskar man
antagligen också det man gör
med Gud.
Slutsatsen är att älska Gud
och dina medmänniskor för att
växa i din andlighet.
PUSSHEJ

Goodnight

Jesus älskar dig!
Det vet jag helt säkert!


Ramlösa ikväll!

Kankse återkommer om ifall att något var
riktigt bra. Vilket jag såklart hoppas på.
Hoppas bli lite mer inspererad av det kristna
livet. Det går ju alltid lite upp och ner.

PUSSHEJ

Matt 7:7

Be, så skall ni få, sök så skall ni finna.
Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som
ber, han får, och den som söker, han finner,
och för den som bultar så skall dörren öppnas.

Detta är ett bibelord som jag verkligen gillar.
Den ger en hopp på någon vis och påminner
om oss att om vi ber så är allt möjligt. Och om
vi knackar på dörren till Jesus så kommer han
att öppna. Om vi öppnar dörren till våra hjärtan
så kommer han att flytta in till oss.

Det är härligt att han har lovat så mycket.
Och jag tror att han håller det, ibland ser man
bara inte det. Men Gud är i alla fall awesome!

PUSSHEJ


Jesus, my homie.

Är vad jag skulle vilja säga om Jesus.
Jag älskar honom, fast det kanske är att
ta i. Jag har ingen aning om ifall att jag
älskar honom, eller bara gillar honom.

Saken som är säker är att jag aldrig
skulle kunna klarat mig utan honom
vid min sida. Han lyser upp min dag
och ger mig nytt hopp.

Ibland är det svårt att vara kristen,
det tar på krafterna. Men det tar på allas
krafter att ens leva i denna värld. Allt
vi ska leva upp till och göra. Det är
helt insane.

Med detta inlägg vill jag mest säga
att Jesus är bra och ja, han är samma
som Gud och den Heliga Ande. Jag
gillar Jesus en massa, vill lära mig
att älska honom fullt ut och följa honom
fullt ut.

pusshej

Tidigare inlägg
RSS 2.0