fler till att vilja bli en man av Gud.

 

Då var vi här nu igen, när tankarna på livet

letat sig fram till ytan och irrat runt lite. Det

som jag förut tyckte var så viktigt även fast

halva världen var emot mig ifrågasätter jag nu,

 

Människor brukar förändras mycket under

sin gymnasietid men jag känner att det är nu 

någon tar upp verktygen och börjar ändra 

lite här och där. Det värsta är väl att jag

inte vet om jag riktigt tycker om att ändras

sådär.

 

Det har smygit sig fram gjort lite ändringar

här och där som ingen riktigt märker av. Hur

skulle jag kunna veta det? Men så helt plötsligt

märker man det och förundras lite över den man 

har blivit. 

 

det finna nog ingen som kan få mig att inte

tro på det. Men ändå så lägger jag knappt 

ner någon tid på honom längre och det är 

det i sig som gör så att människan, mediora,

vänner, ovänner ochallt annat får ta mer plats

och börja skapa mig till den jag är. 

 

Jag är en lyckligare person när jag är 

nära med Gud och jag vet att vägen dit är

genom Jesus. Genom att läsa mycket bibel

och framför allt ha kontagt med Gud genom

bön. Lyfter jag ett finger för att göra detta?

Nej det gör jag inte. Och det har en del olika 

anledningar:

 

Jag orkar helt enkelt inte med det längre. 

Jag är helt enkelt lat och för bekväm med

att leva så som jag gör nu. Jag är ju lycklig

nu också, bara inte lika mycket.

 

Tycker Gud verkligen att det är kul att

ha och göra med en tjej som inte kan 

bestämma sig, pendlar hit och dit, inte 

ger sig in helhjärtat i en relation? 

 

Många säger att det ska vaa som i ett

äktenskap, relationen mellan människan 

och Gud. Men om jag velat inleda ett

äktenskap så måste jag ju först vara kär,

vilket jag har varit. Men jag måste lära

mig älska mer. Och detta är som att

försöka rädda ett dåligt äktenskap.

Jag skulle behöva hjälp för det. Var

finns det? I kyrkan! Just nu har jag kyrkor

men på något vis saknar jag det fasta

i kyrkan i Helsingborg.

 

Mitt liv som jag lever och mestadels

älskar passar inte lika bra ihop med

böner. Jag älskar att gå ut och dansa.

Dricka ser jag inte längre som ett problem 

men jag gillar absolut inte att vara full.

Detta går inte emot bibeln men samtidigt

så tycker jag att det hänger inte ihop 

heller. Jag önskar att jag kunde se det

på ett annat sätt så att det hade gått ihop.

Att man skulle kunna göra lite som man själv

vill men att det ändå går ihop med den

Allsmäktiga Guden som finns här

bland oss.

 

Jag är trött på hur vissa regler är så

viktiga medan andra slopas helt.

Om Gud skapar alla människor skapar

han väl vissa homosexuella också

och han älskar dem. Varför skulle

han då vilja döda dem? Det går inte ihop

och det är jobbigt. Så man skiter i den 

reglen medan man istället värdesätter

saker som att inte ha sex innan man 

gift sig mm. Det är svårt att välja bland alla regler.

 

Jag vill bara kunna älska livet jag 

lever, vara helt säker på vad som jag

uppfattar som rätt och fel utan att döma

andra människor utifrån min synpunkt.

Ha en god relation med Jesus och känna

att det jag gör kan jag få göra. (men just 

nu skulle det ju inte "ära gud" och allt man

gör ska äa gud, fatta hur svårt det är att

leva efter det. creds till de få som gör det!

jag tror absolut det hade blivit en bättre

värld om alla tänkte så men aja, vi är olika

och därför är det inte längre lätt och kul

att alltid göra det som ärar. dock vill jag ju

aldrig att gud ska bli ledsen eller sur heller,

men det är väl svart eller vitt ser jag det som,

vilket det egentligen inte är, för det finns grå

nyanser men usch, jag orkar inte.. hejdå!)

 

Min hjärna blir kaputt av sånt här tänkande

och snurrar på helvärv så jag var tvungen att

skriva ut lite. Tradigt dock att jag alltid skriver

när jag är deppig över det hela. Får bättra mig.

 

 

 GOD BLESS YOU

 

problem med att komma närmre Gud.

Att ta tag i mitt liv och verkligen satsa!

Jag hade en tremånaders period som

var så bra med Gud! Jag ansträngde 

mig och det var värt det.

Nu har jag sjunkit lägre, till att inte

ena vara säker på om jag vill komma

närmre Gud. När jag skriver det gör 

det ont i mig. För jag är helt delad.

På mitten. Hälften vill ha allt med Gud

och andra hälften är lockad av köttet.

Jag vill vara så säker på Gud så att

jag kan gå ut och festa och ha roligt

samt träffa en Spansk pojk utan att 

ens tänka på om han är "the one". 

Jag är delad. På mitten. Jag vill 

läka på rätt sätt. Men jag har inte 

insikt nog till det just nu eftersom 

att jag är den delade! Så hela på,

hela rätt.

GOD BLESS YOU

inte lite utan rätt mycket faktiskt.

Jag satta mig själv på plats kan

man nog säga och nu tänkte jag 

skriva det även här för att komma 

ihåg.

Inser att jag har börjar dra mig 

ifrån Gud men samtidigt bett han

om hjälp med barnen. När jag har 

bett han om hjälp så har det alltid

blivit bättre. Så då tänkte jag snabbt

i punktform...

När jag konstaterade detta så

började jag mässa för mig själv 

som om det vore en predikan och

sa de orden som alla säger. Tänkte

samtidigt tanken att jag skulle 

älskat att vara en pastor.... För att

(har aldrig tänkt detta "för att"-et

innan men det blev plötsligt så klart)

jag gillar teater. Jag till och med älskar

teater. För teater är inte på riktigt och

man kliver in i en roll, mm. 

Så tror jag inte på Gud, när det väl

kommer till kritan? Jo, det gör jag. 

Och kommer troligen alltid göra. Men

Problemet ligger i att jag inte lever 

tillsammans med honom. Jag har 

börjat känna mig skamsen när jag ber

om saker för det känns exakt som i ett

fall när någon gillar en och man själv

inte gillar personen men man utnyttjar

denna för vissa tjänster. Så ska det

inte kännas. 

Jag gav ett löfte om att följa Jesus, 

det är ett commitment som inte ska 

brytas. Det kan liknas vid ett gift par

som har lovat att vara tillsammans.

Men just nu känns det som att jag

cheating on God. Eller iaf är riktigt

odräglig mot honom. Sviker honom.

Så jag ställde mig en fråga, vill

Jag göra ett commitment nu! Och 

säga igen att jag vill följa Jesus.

Jag sa direkt nej! Men för att jag vet 

att jag kommer svika honom om och 

om och om igen. Plus några gånger

till. Det är inte ens något som jag 

vill ändra på just nu. Samtidigt vet

jag att jag vill komma närmre Gud!

Min fråga till Gud just nu är, 

Kan du förlåta mig för det jag gör fel

gång på gång på gång? Och som jag

kommer fortsätta göra fel. Spelar

felen så stor roll eller vill du ha mig 

trots min trasighet och ovilja till att 

ändra på mig? 

Jag vill inte förbli som jag är, men

det jag vill ändra är sånt som... Jag vill

kunna älska mer, älska alla. Vara glad 

mm. Detta är saker som du lagt ner i 

mig! Och jag vill gärna bli det. Då tror 

jag att jag kommer få lättare att komma

dig nära också! För jag vill det, samtidigt

som jag vill kunna festa på krogen, 

dansa och ha askul! Men jag vill

inte känna trasifheten och alla dessa

skuldkänslor. 

Jag tror att du vill att jag ska vara glad,

att jag ska vara den bästa versionen av

mig. För jag är skapad till sin avbild och

den är bra. Men jag kan inte se det med

mina ögon just nu! Jag behöver din

hjälp för att se från ditt perspektiv.

Är punkt nummer 3 rimlig? Det

är det som är frågan! Just nu.

(Fick annars en idé om att läsa en bok som några gav mig i Sverige som heter förvandlat i Guds närhet! Kanske ska testa på den!) 

Jag känner mig ensam. Som

om alla jag en gång kände mest 

har lämnat mig. Det var värst igår

i kyrkan men det börjar nog bli

bättre nu igen. 

 

Kanske är det bra att lära sig

känna på detta viset, för det är 

något nytt. Såhär har det aldrig

varit förr.

 

Nu rann det över mig igen, den känslan

som jag absolut inte vill ha. Känslan om att

vara dålig, att suga på exakt allt. 

 

Jag har inget specialitet, jag har 

INGENTING som jag är bättre på än

någon annan. Det finns alltid NÅGON

som är bättre på det. 

 

Min fina broder, som jag tycker om

SÅ mycket har alltid varit smartare än mig,

lärt sig snabbare och kört bättre bil än mig.
Det kanske inte kvittar enligt vissa, men
enligt mig gör det de. Min motivation tar slut
när jag ligger längre bak i ett ämne än vad

mina vänner gör. Min motivation till att 

ta körkort är nästan gone, inte ens min

1 år och 8 månader yngre bror är sämre 

än mig.

 

Skolan var jag elit på jämfört

med de andra i nian men på

gymnasiet är alla så målinriktade.

De har motivation och är duktiga.

Betygen de fnyser åt hurrar jag åt.

Efter att ha brytit ihop lite smått 

kommer mamma, snäll som hon är,

in och säger några välvalda ord om 

vad hennes vänner pratade om på lunchen.

Att de hade svårt för ämnena i skolan

men att allt gick mycket bättre när de 

pluggade vidare. För då var de bra på

det de skulle göra. Och på samma sätt

kan ingen vara bra på det jag är bra på.

Det behövs en Malin i samhället.

 

jag har ingen aning om vad jag vill plugga

till. Jag har en aning om vad jag vill göra

efter skolan men så fort jag får höra att detta 

lockar någon annan också så stänger jag av.

Jag vill inte vara en coopy-cat. Jag vill inte

säga att jag tänkt samma sak som en viss 

person. Jag vill vara Malin, men jag vet inte

ens hälften om vem hon faktiskt är.

 

På senare tid känns det som om jag

har fått lära känna Malin bättre. Till 

exempel hennes längtan att flytta till

England och jobba som au-pair. Eller

möjligtvis Spanien, men det vågar hon

nog inte. Hon är nästan helt säker på att

detta är vad hon vill göra efter studenten

och det har hon aldrig varit innan. 

 

hon vill lära känna honom och gå efter

hans karta för att hitta sitt liv. Sitt liv med

honom.

 

älskar väl mig ändå? Ja, det är klart han gör.

Jag undrar dock om man kan komma riktigt

nära Gud om man medvetet går mot hans vilja.

Varför går man då mot Guds vilja? Jag har ingen

som helst aning. Det är bara tramsigt och dumt.

Jag är Guds barn och jag borde börja leva som om

jag i alla fall respekterade honom! ÅH!

Malin Nyman

go. Jag lägger ner allt för dig - ungefär

där tar det stopp när jag sjunger den

lovsången. Om man sjunger lovsång ska

man mena det. Men jag vet inte om jag

kan mena just det. Jo jag kan inte mena

det alls just nu. För jag lägger inte ner allt.

Jag wainar om småsaker som jag inte

vill göra, saker som är jobbiga när man är

kristen. Skit i att vara kristen i sådana fall.

Det är inte det som ska vara centrumet.

Var är mitt centrum, kommer jag någonsin

hitta rätt? Just nu känner jag mig vilsen. Jag vet

att Gud finns men varför känner jag inte honom

nära mig? Jag vill vara med honom men vid

första minsta uppoffring från mitt håll så tar

det stopp.

Jag vill inte vara såhär, jag vill vara älskande

och vara glad i Gud.

"Glädj er, ännu en gång säger jag glädj er i

Herren..!" För Jesus är Lycka! Jag vill förstå

det!

Malin Nyman

Jag har inte fått mitt tungomål, har jag då 
inte den helige ande i mitt liv? Är han inte verksam

i mig? Är jag mindre värd? Det är svårt att veta, men
samtidigt som jag skriver så skriker min kropp "Nej".

Helig ande bor i mig. Det kändes starkt nu är det borta.
Nej den är kvar.

Hjälp mig älska, hjälp mig vara mer lik dig!

Malin Nyman

lyckligast. Jag har märkt det själv. Det är

ett enda stort glädjerus att vara nära med Gud.

Varför stannar man då inte i det? Varför är

jag inte där hela tiden? Varför slutar jag söka,

slutar be, slutar att läsa bibeln? Varför är det

så? 

Nu är jag rädd för att sluta för jag vill vara

med Gud. jag vill vara honom nära länge så att

det tar en djupare verkan på mig. Så att Guds

ord etsar fast sig i min benmärg. Så att kärleken

för Gud känns. Känns varje gång jag läser hans

ord, varje gång jag sjunger hans lov och varje

gång jag pratar med honom. Jag vill att Gud ska

bli en självklarhet i min vardag. Inte bara på

morgonen och på kvällen utan hela tiden. Jag vill

skratta med Gud, gråta med Gud, LEVA med Gud.

Kom nära mig! <3

Malin Nyman

Malin dricker inte, hon gör inte det

och OM hon ens smakar, vilket ståhej

det blir. Är det så märkvärdigt att man

inte dricker? Är jag tråkigare för det?

eller om det bara är så. Jag har kul,

faktiskt riktigt kul utan alkoholen men

det känns inte som att man är en i mängden.

svaret på min egen fråga. Jag är inte som

alla andra eftersom att de är av världen

medan jag inte är det. Åtmindstonde vill

inte Gud att vi ska vara det, han hjälper

oss bort från det.

Vi ska vara ljus som fyller på av livets

kraft på det eviga ljuset, Gud. Vi ska inte

sättas under bord där vi inte syns för vi ska

lysa, lysa med Guds härlighet. Få visa de

som inte tror vem Gud är. Alkoholen är

bara en liten del i detta, det är så mycket

större än bara det. Vi förändras inifrån

och ut till att bli mer lika Gud och för att

få föra det vidare.

- lovsång

Malin Nyman

en bibelvers. Jakobsbrevet 4:8

eftersom att en vän till mig precis haft det

svårt med på just denna punkt. Även jag

har svårt med att känna Guds närhet nu

och denna texten sa verkligen något till mig

då.

Om vi närmar oss Gud så kommer han

att närma sig oss. Han har lovat det. Jag

tror inte att man bara ska säga att "jag

närmar mig dig Gud, kom nu".. man

måste verkligen mena orden man säger.

Då kommer Gud.

När man känner en torka i sitt liv med

Gud så brukar jag se det som en chans att

verkligen söka efter Gud, söka och sen få

något fantastiskt. Man måste jobba för att

hålla en realtion levande, för att ha närheten

så tror jag att det är med Gud också.

Kämpa för Gud, det är värt det!
Malin Nyman