Jag går hem från bussen och känner en stark doft av lavendel, ser pappa i den kortärmade arbetsskjortan och hör ljudet från gräsklipparen. Fåglarna sjunger och solen lyser upp Bankogårdsgatan på ett sätt som den inte gjort på länge. 

 

Jag går ut i den tidiga kvällen, det enda ytterplagget är skinnjackan, åh den saknade skinnjackan. Knäppt är den inte, den är öppen och det är inte det minsta kallt. Jag drar djupa andetag genom näsan och det luktar liv, ja liv är det rätta ordet. Alla små lökar som ligger precis under jordytan och bara längtar efter att få se solljuset nästa dag. De samlar kraft för att kunna orka växa, kanske brista ut i blomst eller nå någon millimeter högre. 

 

Det är vår och våren är nog en av de finaste årstiderna. När hela världen runt omkring en vaknar upp, spricker upp. Träden blir gröna, gräset växer till sig och blommorna börjar titta fram. Snödroppar och vintergäck och senare tulpaner och de japanska körsbärsträden. 

 

Världen är fin när den dör, när den är död läggs ett vitt täcke över den på ett otroligt vackert vis. Täcket försvinner och de gröna tittar fram, hundratals färger kommer med hopp om liv. Värmen kommer på riktigt och allt blommar ut doften av salt förgyller alla de soliga dagarna. Sena nätter med underbar daggdoft. Livet är bara underbart. Sen börjar sakta men säkert värmen ge sig av och den lämnar oss med de fina röda, gula och orangea färgerna. Livet är underbart. EN SLUMP?! I THINK NOT!

 

Alltså nog för att jag har sjukt tråkigt i skolan och sitter här och kladdar ner lite ord om våren och alla de andra årstiderna, men på riktigt. Känslan av vår är speciell, den smyger sig på en och man blir så glad, det är sjukt. Helt sjukt.